| Om Linköpings Stadsmission | Våra verksamheter | Behöver du hjälp? | Skänka en gåva | Bli volontär | Kontakta oss | Webbshop |
| _______________________________________________________________________________________________________________ | ||||||
Sorgegrupper för unga
Att mista en närstående påverkar ditt eget liv på olika sätt. Din sorg är unik men det kan vara en hjälp att få dela sina tankar och erfarenheter med andra i samma situation. Du kan ha förlorat någon närstående nyligen eller för flera år sedan. I en sorgegrupp får du möjlighet att sätta ord på vad som hänt för att försöka känna, förstå och gå vidare. Vi fikar, pratar, tar del av varandras berättelser och använder oss av olika kreativa uttryckssätt för att bearbeta sorgen.
Vi som mist
Vi har också särskilda sorgegrupper för dig som är 16-25 år och som förlorat någon närstående genom självmord. Verksamheten drivs på uppdrag av Linköpings kommun. Att förlora någon nära genom självmord är svårt. Det blir ett trauma. Men du är inte ensam. Varje år dör ungefär 1450 personer i Sverige för att de inte orkar leva mer.
Det finns många föreställningar om självmord. Ofta är det svårt att prata om, både för den som drabbas och för omgivningen. Många ungdomar berättar att ingen frågar hur de mår, vad som hände eller hur det känns just nu. Livet går vidare – i alla fall för de som finns runtomkring.
Men du som har förlorat någon nära lever med minnen varje dag och det tar lång tid att bearbeta händelsen. I vår grupp möter du andra som varit med om samma sak, ledarna är vana att prata om svåra saker och hjälper gruppen att fånga det som är viktigt att prata om för dagen. Ibland kanske man inte ens pratar om den som tagit sitt liv utan om andra saker.
| Jag klarade inte att vara stilla Jag hatade julen Jag hatade påsken Jag hatade alla högtider Jag blev arg ofta Jag kände mig ensam jämt Jag hade ont i armarna för jag ville krama min bror Varje gång jag var på fest grät jag Ofta grät jag mig till sömns Jag hade ont i huvudet Jag övertränade Ångesten rev i mig Jag fick hjärtklappning och oro av att höra springande steg Jag klarade inte höga ljud Jag tyckte att alla dog runt mig Jag kunde inte sortera vilka känslor jag kände allt var ett virrvarr Jag kände mig så oerhört ensam och oälskad Ofta funderade jag på meningen med mitt liv Jag var ofta destruktiv på olika sätt Jag visste inte vem jag var Det var svårt att lära känna nya människor och berätta om vad som hänt Allt gjorde så ont |
Men det finns sätt att komma vidare.
Livet kan bli bra – man kan till och med bli glad igen.
Vi erbjuder dig vårt stöd!
![]() |
Foto: Göran Billeson |
Läs mer |
Kontakt Jessica Gamble, psykoterapeut tfn 013-26 38 66/68 Säkrast måndag, tisdag och torsdag kl 8.30-9.30 Besök: Villa Ådala, Hamng. 23 Post: Box 16, 581 02 Linköping Enhetschef: Marie Stridh tfn 0703-86 09 05 Här hittar du en folder om Sorgegrupper för unga ›› |
| Så här säger en tjej som var 16 år när hennes bror tog sitt liv: |