Historik

I början av 1970-talet stod det svenska folkhemmet på sin topp. Den sociala välfärden var väl utbyggd. Ändå bedömde ett antal kyrkoföreträdare i Linköping att det behövdes en Stadsmission. Man ansåg att samhällets insatser för de mest utsatta inte räckte. Man insåg också att det är i ett gemensamt arbete som man kan åstadkomma mest.

Den 15 november 1971 hade Ombudsförsamlingen ett första möte där företrädare för 12 församlingar beslutade om en ekumenisk satsning, antog stadgar för Stiftelsen Linköpings Stadsmission, valde styrelse och ville ”på kristen grund medverka till diakonala insatser för behövande människor”. Den 15 augusti 1972 öppnades dörrarna för den första verksamheten i en äldre disponentvilla på Nygatan 5. Man ville särskilt ta sig an de hemlösa och utslagna i samhället. Frivilligarbete från församlingarna inleddes året därpå. På Nygatan fanns servering, samtalsmöjligheter, praktisk hjälp och prylbod.

År 1980 kunde Stadsmissionen flytta till en bostadslägenhet på Repslagaregatan 37 n b. Ändamålsenliga lokaler för serveringen fick man i en byggnad bakom Arbis på Repslagaregatan 28, numera Isidor Kjellbergs gränd 3 – då tillkom nuvarande Kontaktcentrum. I lägenheten på Repslagaregatan inrymdes bl a kansli och samtalsrum med rådgivning, en verksamhet som snabbt växte och kvalificerad utbildad personal anställdes. 1984 beslöts att inköpa fastigheten Repslagaregatan 37, omfattande det stora gatuhuset och ett mindre gårdshus, båda kulturminnesmärkta.